max’s favorites
Recently commented on
20120130
Idag har jag haft mitt möte med Stephan. Vi tog upp många olika saker och det kändes väldigt givande och som en liten knuff att sätta igång att jobba med projektet mer intensivt nu.
Vi pratade om att just eftersom det är en väldigt fri kurs och ingen som pushar en på samma sätt som i de andra kurserna vi har i skolan just nu så händer det lätt att man slappar och det kommer i skymundan. Och man sätter igång att jobba just när det är bara några få månader kvar.
Stephan sa att man alltid ska tänka lite på projektet och jobba lite varje dag. I slutändan kommer det bli mycket jobb gjort. Ett exempel är att man kan fota graffitti med sin telefon såfort man ser något. Man kommer inte 'glömma' projektet eller komma ifrån det på samma sätt eftersom det alltid skulle va aktuellt, och i slutändan skulle kvalitén vara tillräckligt bra för att tryckas i en bok som det var tänkt.
Jag frågade hur det var med budget för tryckeri, Ursula lovade att hon skulle kolla detta åt mig förut men det verkar inte ha blivit av. Stephan sa att jag ska maila rektor Per och se hur det ligger till. Stephan berättade att ett nej inte är så farligt. Som nyårslöfte hade han som löfte att samla på sig så många 'nej' som möjligt, i slutändan skulle man bli mycket gladare över att få ett ja och mindre ledsen varje gång man fick ett nej eftersom det var ett mål. Intressant tankesätt!
Det var ungefär det vi sa och vi ska ha möte igen om några månader för att pricka av och kolla.
Vi pratade om att just eftersom det är en väldigt fri kurs och ingen som pushar en på samma sätt som i de andra kurserna vi har i skolan just nu så händer det lätt att man slappar och det kommer i skymundan. Och man sätter igång att jobba just när det är bara några få månader kvar.
Stephan sa att man alltid ska tänka lite på projektet och jobba lite varje dag. I slutändan kommer det bli mycket jobb gjort. Ett exempel är att man kan fota graffitti med sin telefon såfort man ser något. Man kommer inte 'glömma' projektet eller komma ifrån det på samma sätt eftersom det alltid skulle va aktuellt, och i slutändan skulle kvalitén vara tillräckligt bra för att tryckas i en bok som det var tänkt.
Jag frågade hur det var med budget för tryckeri, Ursula lovade att hon skulle kolla detta åt mig förut men det verkar inte ha blivit av. Stephan sa att jag ska maila rektor Per och se hur det ligger till. Stephan berättade att ett nej inte är så farligt. Som nyårslöfte hade han som löfte att samla på sig så många 'nej' som möjligt, i slutändan skulle man bli mycket gladare över att få ett ja och mindre ledsen varje gång man fick ett nej eftersom det var ett mål. Intressant tankesätt!
Det var ungefär det vi sa och vi ska ha möte igen om några månader för att pricka av och kolla.
Add comment
| Promote |
|
Add to favorites
|
| Create synapse |
|
